Vi var på Cypern i två veckor, men det känns ändå som för kort tid.
Hotellet Louis Althea Beach, var mysigt, vi hade köpt halvpension, så vi åt frukost och kvällsmat på hotellet. Det var buffé och den buffén sitter som klistrad runt midjan nu, hahaa! Stranden var fin med både sand och lavaklippor. Jag lärde mig att snorkla och kunde simma runt och titta på alla fiskar som simmade i det klara vattnet, det var en märklig känsla, som att ligga i ett stort akvarium. Om man simmade ut en bit så var vattnet superturkost med sandbotten och så sagolikt vackert. Djupet låg på ungefär 3-5 meter, maken dök ner och kollade, längre ut än så vågade jag inte simma, man kan ju bli uppäten av en haj eller två 😬.
När vi traskade runt på klipporna så hittade jag en bortkastad grill och där låg en fin plåtbit med underbara färger. Den ska få bli en tavla på väggen här hemma. Rost är så vackert när det är på rätt ställe.
Vi var på Cypernsafari med ett gäng på 24 turister, tre bilar, tvärs över Cypern. Vi gjorde en visit i en by, ett kloster som hyser 3500 kg guld!, Afrodites vattenfall, där ett bad föryngrar tio år inom 24 timmar 😂. Landsbygden är full av terrasser där det odlas vinrankor, bergen är så vackra men torra, det har bara regnat en gång sedan i januari. Vi fick veta mycket om Cyperns historia av chauffören, som själv var en utvandrad Cypriot som återvänt för 15 år sedan.
Något som jag förfasade mig över var att tusentals människor kysser och klappar på glasen till skåpen med relikskrin och där byter man baciller med varandra, så sjukdomar sprids ju ganska friskt i dessa guds hus. Örk!
Nåja, jag gjorde det inte.
Denna varma sommar…..
Jag gillar denna värme och denna sol, som varat i tre månader än så länge, och det gör även våra pelargoner och tomater. Jag har väl aldrig sett så många blommor på en tomatkvist på en och samma gång. Ja, blommorna har ramlat av, men det syns att det blir många tomater. I år har vi lyckats pricka in bara gula tomater. Maken beställde frön från Tradera, tre olika sorter blev det: Tysk vindruvstomat, Dvärgtomat och Pärontomat. Alla tydligen gula. Och alla blir färdiga ganska samtidigt, så vi äter tomater på längden och tvären, tur att de är små, så de blir bara en munsbit var. Alla andra plantor i trädgården lider däremot av värmen, ja, nästan alla andra, olivbusken trivs, men mina hortensior slokar och blommorna är bara knytnävsstora, när de borde vara stora som människohuvuden! Förtvivlan! Men, vad gör man? Vi vattnar och håller på men inte hjälper det….
Något gott har denna värme fört med sig och det är att jag nu har badat i havet för första gången på säkert 15 år i Sverige! Tänka sig! Havet är ju så isandes kallt här att det räcker att doppa tårna och sedan är man inte varm längre. Men jag har badat tre gånger den senaste veckan och det har varit behagligt varmt, säkert 23 grader och det räknas som varmt på våran breddgrad. Det är kyligt precis när man går i och sedan blir det så där lagom varmt och gott, och då kan man ligga i och simma runt minst en halvtimme. Här i Trelleborg har jag då kvällsbadat på Dalabadet, Östra Stranden och Fredshög, Fredshög hade finast vatten.
Nästa vecka går temperaturen ner några grader, det blir faktiskt lite skönt, nu är det närmre 30 grader inomhus, det är lite obehagligt faktiskt. Fläktarna går i alla rum dygnet runt. Men samtidigt fasar jag för hösten och regnet, vinden, kylan, blåsten, mörkret. Nä, ljus och värme är bättre trots allt.
Börjat med ny hobby: Stickning. Eller nygammal hobby. Inte gjort detta på minst 20 år. Lite roligt är det allt. Får se om det blir en tröja eller ett garnnystan igen.
Är det sommar eller vad? Trädgården är full av tomatplantor och alla andra 100 sorters växter vi samlat på oss. Maken har installerat ett droppsystem, som vattnar alla krukor med en vridning av en lite knapp. Lyx! Nu slipper jag dra slang genom hela lägenheten varje dag eller fylla 10 vattenkannor i köket. Puh!
Sköna Maj!
Ny skulptur i svart stengodslera, denna skapades på cirka en timme, men den ska gröpas ur, för annars blir torktiden grymt lång, och det kan finnas luftbubblor i leran, och då kan skulpturen sprängas sönder i ugnen.
Och som vanligt blir jag så ivrig när jag skapar, att jag glömmer att jag ska göra finliret EFTER urgröpningen, för nu blir risken stor att jag sabbar det fina håret och ansiktets drag när jag vänder och vrider skulpturen i knäet under tiden jag hackar loss lera från insidan. Suck!
Att man aldrig lär sig.
MEN, hittills har det alltid gått bra med denna del av arbetet, håller tummarna än en gång!
Påskaftonsutställning!
Många besökare på vår utställningsplats Galleri IsieTio!
Dags för Påskutställningar igen!
Här är affischen för min påskutställningsplats, Galleri Isie Tio, strax norr om Smyge i sydligaste Skåne. Som vanligt står inte årtalet med, men det brukar vara så. Den stora samlingsutställningen, med ett verk av varje konstnär, finns på Solsäter i Räng i Skåne, som vanligt, varför bryta en gammal tradition? Vi är hela 107 stycken som är representerade där. Fantastiskt!
JA, så här såg det ut imorse. Igår trodde jag att våren var kommen, snön var borta och vinterförvarade blommor hade kommit upp från källarförrådet. Snö upp till knäna, men bussen kom enligt tidtabellen, glad blev väl jag! Jag satt och beundrade det snövita morgonlandskapet genom bussfönstret, nästan lika vackert som en sommarmorgon, fast tvärtom.
Lite nytt igen!
Två nya skapelser från den gångna helgen. Paniken stiger och Påskutställningen närmar sig. Ja, det är som vanligt, alltså. Den stora samlingsutställningen tar plats på Solsäter i Räng i södra Skåne, där hänger då en av mina målningar (totalt 107 utställare), och resten av mina tavlor visas upp på Galleri Isie Tio, lite norr om Smygehamn, även det i Skåne.
Jag är sån att jag vill inte visa upp ”gamla” tavlor, därför får jag panik varje år och ”måste” producera nya, fina tavlor till nästa utställning. Maken försöker få mig att inse att man måste inte ha nya tavlor till varje utställning. Nä, jag vet det, men ändå…
Men här är ett par av de senaste, jag gillar porträttformen väldigt mycket…
inte av riktiga människor utan hitte-på i denna stil. Den abstrakta vet jag inte riktigt vad jag tycker om. Den får nog mogna lite till hos mig.
Ny glasyr testad!
Här är två skålar med samma glasyr, den ena är bestruken två gånger och den andra tre gånger. Vet inte vilken som är vilken, de såg likadana ut efter några strykningar och jag blev förvirrad . Det är den nya penselglasyren som jag berättat om innan, matt koppargrön, den ska jag glasera den stora huvudskulpturen med också.
Igång igen!
Nu när utställningssäsongen närmar sig, så gäller det att vara snabbt igång med måleriet.
Jag har studerat abstrakt måleri lite mer nu i vinter, och det ser ju så himla enkelt ut, men så är det inte. Jag tycker att det är så svårt att få till något som jag själv tycker om i färger och struktur.
Jag målar över gamla fulingar och använder dukarna till mina nya målningar, så på det viset är måleri ett alldeles utmärkt sätt att tänka miljövänligt, att återanvända sina gamla saker, även inom konsten.
Det finns en kvinnlig konstnär i Norge, Kristin Oksavik, som gör små videosnuttar, lektioner, om sitt sätt att måla abstrakta tavlor. Det ser som sagt var simpelt ut, men hennes tavlor är snyggare än mina. ÄN så länge! Hahaa!
Ja, jag ska ligga i och måla och måla, och så får vi se vad som kan vara med på påskutställningen. Hade varit bra om jag fått sålt några, de tar sån plats i skåpen. Och de är dessutom snygga på vilken vägg som helst .
Här ovanför finns bilder på de tre senaste verken.
Måste fundera på om jag ska köra i nåt tema, tex färger eller om jag bara ska vara helt vild och galen .
På ett par av dessa målningar kom jag på ett fiffigt sätt att få struktur på bilden, som rost eller färgflagor som sticker ut, blev rätt bra, det där.
Nu skall jag fortsätta att ta hand om min förkylning, stannar hemma ett par dagar, vill inte smitta kollegor och patienter med baciller.
Host, host, säger jag, och ha en skön söndag!
Liten hoppstjärt!
MvAfhr3fRFW2Cm5INPkrBQ
Klicka på länken, så får du se en liten film 🙂
Den här lilla skiten kan skrämma vilken blomsterälskare som helst till liten hjärtinfarkt. Det är en så kallad hoppstjärt. Märk piggen i baken… Varför man har en pigg när man har ben är en gåta. Iallafall så är det sådana här små monster som kravlar runt i blomkrukan och kläcks till små ettriga flugor, som man får jaga runt efter. Flugorna är dock hemkära och vill hålla till runt krukan de är födda i. De springer på krukan och ger sig ut på små flygturer och då överraskar jag dem med ett elektriskt tennisrack, sen luktar det stekt fluga i rummet. Men det får man stå ut med. När flugantalet inte minskade nu sist, så stoppade jag ner några pinnar insektsgift, och nu har jag inte sett en fluga på ett par veckor. Den lilla insekten på filmen ses i ett mikroskop på en stor datorskärm. Ganska intressant, faktiskt.